På 1960-talet hade Pablo Picasso (1881–1973) överlevt de flesta av sina generationskamrater och drog sig tillbaka från offentligheten för att tillbringa all sin tid i ateljén. Han arbetade rastlöst, färdigställde flera dukar om dagen, och återkom gång på gång till teman och motiv hämtade både ur sitt förflutna och ur den europeiska måleritraditionens långa historia. Under dessa år kom Picassos måleri att handla mer om envis utforskning än om de unga årens gränsöverskridande.
Länge förbisågs Picassos sena verk som osammanhängande eller rentav nonchalanta, men på 1980-talet fick de ny aktualitet, i och med måleriets utveckling och att en ny generation målare lockades av Picassos uttrycksfulla energi. I dag uppfattas dessa verk inte bara som banbrytande, utan också som en kraftfull föraning om senare generationers konstnärliga uttryck. Boken inneholder viktige verk och tekster om Picassos sena år.